Zätas gamla skada
I februari förra året så lyckade Zelavi olyckligt nog få en broddspark i hagen. Jag och Mamma skulle åka till Seychellerna dagen därpå och därför skulle vi flytta Zelavi till våran tränare Bruno Degreef. men så blev det ej. Vi var tvungna att flytta henne till Ultuna isället..
Det var Ina som hittade henne i hagen, hon ringde mig när jag stog på loftet och skulle packa grejer och sa "det är blod i hela hagen" först trodde jag hatt hon skojade, för det har hänt förr haha, men den här gången var det på riktigt.
Det var Ina som hittade henne i hagen, hon ringde mig när jag stog på loftet och skulle packa grejer och sa "det är blod i hela hagen" först trodde jag hatt hon skojade, för det har hänt förr haha, men den här gången var det på riktigt.
Min första tanke var ju såklart det värsta, att hon skulle ligga där i snön helt livlös, nej usch, blir typ tårögd av tanken..
Hon hoppade på tre ben i till spolspiltan där det visade sig att vattnet i slangen hade frusit så var tvungen att gå med hinkar i omgångar, måååångaa omgångar..
Zäta har nog aldrig stått så stilla i spolspiltan någonsin haha, men hon stog så snällt och väntade på Bruno som skulle komma och göra sin bedömning. Han misstänkte en Griffelbensfraktur, och det var en välldigt konstatering för att inte vara vererinär. Vi gjorde ett omslag för att försöka stoppa blödningen och hon fick hoppa in på sina tre friska ben i boxen och vänta på veterinären.
Zäta har nog aldrig stått så stilla i spolspiltan någonsin haha, men hon stog så snällt och väntade på Bruno som skulle komma och göra sin bedömning. Han misstänkte en Griffelbensfraktur, och det var en välldigt konstatering för att inte vara vererinär. Vi gjorde ett omslag för att försöka stoppa blödningen och hon fick hoppa in på sina tre friska ben i boxen och vänta på veterinären.
Så här såg det ut när det var helt "färskt".
Jag och Ina bullade upp oss i stallgången men massor av täcken medans vi väntade. Vi väntade nog i några timmar ändå skulle jag tippa på, Ina tog upp mandeville som sällskap.
När vi satt där och väntade så hörde vi Zelavi stå och skrapa i marken, vi undrade varför och reste oss för att kolla och fick se detta... VARNING FÖR KÄNSLIG BILD!
Inte jättemysigt om jag får säga det själv..
När veterinärerna kom så konstaterade de samma sak som Bruno hade gjort tidigare och de tyckte att vi skulle åka in till kliniken för att röntga. De satte på ett gigantiskt slags stöd för benet bestående av en shabrak, bommul och gud vet vad haha, men sen fick vi vara med och bestämma vilken färg hon skulle ha på sitt självhäftande bandage, såklart så blev det rosa och när den tog slut fortsatte vi med svart! Mycket fint!!
Om man tittar på Zätas bakben så skymtar man det gigastiska rosa stödet! ;)
Ett stort problem upstod ju också, båda mina föräldrar skulle jobba, så ingen utav dom kunde köra Zelavi till Ultuna, då ska man vara riktigt glad att man har världens mest underbara hovslagare som stället upp i vått och torrt, kärlek till Maria! ♥
Inne på röntken, lillplutten så duktig såå!
..även fast det var praktikanter som skulle lära sig och kanske inte var de mest erfarna och smidiga plus att röntkenbilderna inte ville komma in i datorn. Menmen det löste sig tillslut.
De berättade för mig att hon hade fått griffelbenet krossat och av och jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar även fast jag visste att det skulle bli bra.
Dom skulle ta bort lite lösa benbitar för att försöka slippa söva ner henne och ta bort dom sen och så råka don ta sönder ett blodkärl så dom kom det massa blooood, istället för att kolla på det så stog jag och myste med en drogad häst.
dom sydde också in en sån där slang för inte behöva sticka henne på nytt varje gång hon skulle få en spruta, det jag tyckte var lite obehagligt var att hon sydde i hennes hud.. Hon fick stanna i ca 5 dagar på Ultuna tror jag, inte helt billigt kan jag ju ta om haha.
Det var själva olycksdagen det. Men under tiden Zäta stod på Ultuna så misstänkte dom att hon också hade en spricka i skenbenet så hon fick stå i linor i något dygn tills dom kunde konstatera att det inte var så, som tur var.
Eftersom jag och mamma var på Sheychellerna så hade vi den lyxen att Maria och Brunos Sambo kunde hämta Zelavi och köra henne till Brunos stall där hon kunde stå i sin box och få bra omvårdnad av benet.
När vi kom hem så var nästan den tiden när hon bara fick stå stilla i sin box över men då var såret fortfarande öppet, men det läkte jättefint utan svallkött!
Hon hade omslag för att stödja upp benet som man bytte var femte dag, den här gånge fick det bli blått istället! lite mer maskulint än innan ;)
Sen var det ju dags för alla dessa återbesök som gick som smort, inga bakslag alls och vi började komma igång med promenader sen skritturer och sedan lite ridning.
Kommentarer
Trackback
